Londonrapport/2012 inleddes i England

Återvände från London igår och det var, som alltid, helt underbart att kliva av färjan. Det är så skönt att komma hem att det nästan är klichéartat. Jaja, jag är töntig. Hur som helst:

London var, föga förvånande, en otroligt häftig upplevelse för någon som bor på en ö med knappt 30 000 andra människor. Eftersom Lucas, som numera pratar brittiska med irländsk brytning pga sina två sambos, acklimatiserat sig snabbt till London gjorde vi inte så mycket turistsaker, det var främst pubrundor och besök i märkliga butiker som gällde. Ibland mycket märkliga. 

Att bo 14 pers i en lägenhet var inte fullt så svårt som jag kanske hade befarat, och att sova fem personer i samma 120-säng är betydligt behagligare för en pygmé som mig, än för tex Brutalen som är närmare två meter lång. Att alls få sova i en av sängarna var hur som helst ett privilegium, vissa nätter hamnade man oundvikligen på golvet, men det fungerade faktiskt fint ändå. (Säger hon som sov i sängen 4 av 5 nätter).

Vissa brukar säga att de blir heelt kära i en stad och att det verkligen är "deras", jag vet inte om jag upplevde något sånt moment, men jag var onekligen väldigt imponerad av hur fint och stort allt var. Dessutom lärde jag mig hitta mellan de olika tunnelbanelinjerna, ett stort framsteg för mig som knappt kan åka Stadsbuss utan att hamna fel. Att förstå tunnelbanan var hur som helst inte var hälften så svårt som att få det där Helvetesjävlabajsochkiss Oystercard:et att fungera. 8 av oss fick punga ut med nästan 50 pund för ett sjudagarskort eftersom den gulliga gubben/satans utsände på jorden som sålde korten till oss (två gånger) inte riktigt hörde på vad vi sa och därför vägrade göra rätt. Då var det inte bra stämning i ledet ska jag säga. Ingen av de tre dagarna vi insåg att det var fel. Det brände underbart i plånboken, som MK uttryckte saken.

Att uppleva nyår i en storstad var nästan overkligt, jag kände mig som en vattenatom som sögs omkring i ett stort hav, det var människor ÖVERALLT och man fick helt enkelt gå åt samma håll som resten av folkmassan. Lite som gnuerna som dödade Mufasa, fall ni minns den scenen. Trots tappra försök, där Axels urinblåsa och glasartade blick kanske var den största boven i dramat, fick vi inte plats att stå på bron ovanför Themsen, men efter att ha genat genom diverse gränder och försökt klättra upp på ett tak lyckades vi hitta en finfin plats där man såg raketerna. Som inte var annat än storslagna. Jag kanske är lättimponerad men de hade då inte sparat på krutet eller pengarna när de planerade det där bombardemanget. 

 En annan underhållande sak som skedde på nyårsafton, var att puben Lucas bokat bord på helt missat att det skulle komma dit en flock skandinaver för att äta. Efter lite dividerande fick vi bord ändå, och när vi fått vår mat (alla klarade sig utan att beställa Njurpaj, även om det var på håret) ringde den ansvariga för att kolla när vi skulle komma. Här började vissa av oss ana oråd men Lucas förklarade bestämt att vi redan var på plats, varpå killen undrade om vi var i närheten, Lucas förtydligade då att vi var här innan de båda la på, något irriterade. När vi efter ett par timmar lämnade stället, envist tjatande om att något var lurt, insåg vi att puben som vi egentligen skulle ha ätit på låg tre hus bort, och hade ett mycket snarlikt namn. Lucas svor långa ramsor om att han nu aldrig mer skulle kunna visa sig på något av ställena och vi andra var mer än lovligt roade. 

Det jag kanske gillade allra bäst, alltså jättejättejättemycket, var Starbucks, och alla ekorrar. Vilket får mig att tänka lite på den gången jag var 5 och min syster tog med mig till skansen för att typ titta på lejon och björnar, och allt jag ville se var kattungarna och en ekorre som klättrade förbi i en tall. Från och med nu vill jag i alla fall dricka allt mitt kaffe med sjukt mycket flytande karamellkräm i och ett enormt berg av vispad grädde ovanpå. 

Nästa gång jag åker dit tänker jag nog ägna mig åt renodlat turistande, det här kollektivet var oerhört spännande men jag har lite klena nerver när det kommer till kritan.