I know what I've done, cause I know what I've seen

Klockan är inte ens halv 12 en fredag kväll och jag typ svimmar av trötthet, så orutinerat. Har skrikgäspat sen jag steg upp och gick på jobb i morse lite innan 7, med betong på lite innan. En snabb liten frukostpaus hanns med innan jag trotsade den bistra iskylan som för tillfället belägrat staden och gick på jobb igen för att återvända hem vid 19. Gillar lunchrusnings-passen, känner mig som en superrobot som kan klara allt och bara hyvlar ut den ena delikata sushiboxen efter den andra (inte jag som är kock märkväl, därför är det fritt fram att skryta, jättegod sushi jajjamen!).

Tyvärr blev det zombie-mode-alert i samma sekund som jag steg innanför dörren hemma och soffan lockade något oerhört kan jag säga. Men med tanke på att det är cirkus 48 timmar kvar tills hela stället behöver vara tömt var det inte läge för någon nap, speciellt inte med tanke på att mina naps brukar pågå i sisådär 13+ timmar.

Nu har vi i alla fall jobbat och slitit som duktiga troll och det känns inte längre som en fysisk omöjlighet att få det hela gjort i tid. Vilket innebär att jag har tid att bjuda er på några charmerande bilder, rykande färska illustrerar de på ett målande vis hur trött jag är. Notera särskilt den skelande blicken när jag försöker förstå vad Smith pratar om. Ögonen ba *gå i kors*. (Kan tänka mig att ni liksom inte granskar bilder av mig  lika noga som undertecknad så jag passar på att upplysa er om sånt ni inte bryr er om eller märker egentligen. Bra.)

NU SÄNGEN! Godnatt med er, hoppas ni har något lite mer äventyrligt för er än jag en kväll som denna.

 Q: Mumford & Sons