Växlar mellan att längta ihjäl mig efter att månaden ska ta slut så saker kan börja hända och känslan av att jag vill att tiden ska gå så långsamt som möjligt. Helst bakåt. Vill tidvis stänga in mig i en trevlig liten bubbla av neeej-saker-och-ting-var-så-behagliga-kunde-de-inte-bara-fortsätta-vara-det-i-lugn-och-ro, men jag längtar ändå till februari! Bäst av allt är i alla fall att jag mår bra stora delar av tiden. Dessutom gillar jag hur alla, mina föräldrar, syskon, vänner, Smith, vänners föräldrar (haha!) och chefer bara bestämmer sig för att hjälpa till med ungefär allt de kan tänkas komma på. Blir så glad av sånt!
*hippiekärlek till hela världen, mmmm*
imgsc: imgfave
åh, jag vet hur det känns. tid är en konstig och fascinerande sak och brutal ibland också.
SvaraRaderare: åh, vad snäll du är! det hade jag ingen aning om. var har du sett detta? kram julia.