Sidor

22.9.14

p1 dokumentär och gråtfest

Är lite blödig idag for reasons I don't quite know MEN jag kan säga er att det inte lugnade sig när jag undersökte vinnarna av stora radiopriset och bestämde mig för att lyssna på reportagevinnaren Kvinna hittad död vid badplats. Dålig dålig idé.



Tre minuter in i dokumentären aktiverades tårkanalerna och därefter var det kört. Lipade genom hela min matlagning plus bonuslipade lite medan jag åt middagen (...ensam. Oh yisss.)

Fattas bara att jag får höra en historia om någon hund som sörjt ihjäl sig efter att dens matte/kompis/valp dött nu så är uttorkningen ett faktum.

20.9.14

Att ha en sådan här dinglande från taket



...det vore något va!

Maria E Harrysson står bakom skapelsen.

19.9.14

klippa hit och klippa dit

Hår växer fort så inni och nu (...för två månader sedan) är det dags för klippning igen. Sist så spejsade jag till det med en pannlugg, men det visade sig att jag inte har tålamod att sköta en sådan så nu ska jag hitta på något mindre avancerat. Men ändå ganska kort. Jag har haft mer eller mindre långt hår sedan jag var typ fem och jag är hjärtligt trött på det.

Är smärtsamt medveten om att det är självbedrägeri att titta på bilder av million dollar babes och ba "sådär ska jag klippa mig!!!!", men nu gör jag det ändå. Typ såhär tänker jag mig att håret ska bli:

Bild 2 är från Karlas closet, bild 4 via Elsa Ekman och övriga lite härifrån och därifrån via min pinterest.

Innan jag klippte mig sist, dvs i typ februari såg håret ut mer eller mindre såhär:
Alltså ett sjok hårigt hår som hängde som en himla man. Ibland fint, ofta risigt.


Så jag klampade iväg till frisören, visade en bild och ba "klipp mig såhär", varpå han
1. Skrattade nervöst
2. Klippte av allt hår till en luden mössa.
3. Inte ville tunna ur det för han trodde jag skulle ångra mig.
4. Blev orolig för vart lockarna försvann.
5. Lockade det till små docklockar med sin locktång.
6. Skickade hem mig för att tänka över saken.
7. Fick klippa om mig dagen efter för att jag skrattade varje gång jag såg hårmössan.

Efter punkt sju såg det ut typ såhär (alltså kantbilderna, mittenbilden är tagen ett par månader senare):

Nu är det bröstlångt igen och jag ska alltså kasta pengar på någon för att denne ska klippa av det. Mina enda krav är att det inte ska kräva skötsel (vilket lugg gör), och att det ska tunnas ur rejält för att inte ligga som den där mössan jag tjatat om hela inlägget.

18.9.14

Somebody calls you somebody says, swim with the current and float away


Det här är årets sista skälvande dagarna i skärgården för mig. Om lite mer än en vecka åker jag tillbaka till Göteborg och tills dess ska jag vältra mig så mycket i den åländska idyllen att kräkkänslor uppstår.

Jag är alltså på stugan nu och de senaste dagarna har vi skickat tillbaka min systers hästar till stan, åkt på utfärd med lilla båten, försökt paddla hem pappas pråm från en vik till en annan (efter femton minuters hysteriskt paddlande hade vi drivit en meter bakåt. Då gav vi upp, tog i land och hämtade en båt att köra hem den med). Har också skördat lite grönsaker, gullat med hönsen, kört fyrhjuling (så kul att jag nästan kissar på mig även om barnet i tvåårsåldern inte var ett dugg imponerad av min körning. Han skrek "rädd!!! hårt!!!" efter att ha puttrat runt med mig lite i sakta mak).

Och så ska jag skriva tenta också. Håhåjaja.

16.9.14

Kaninbarn och lite annat. Mest kaniner.

Ögonen gick i kors igår men jag är tillbaka på Åland. Färjan från Åbo gick vid nio igår morse så vi startade bilfärden från Österbotten vid tvåtiden på natten. Med "vi" menar jag Micke. Eftersom jag sov halva vägen. För att pigga upp oss skulle vi äta frukostbuffé ombord på Silja Galaxy men BWAAAAAAHAHAHAHAHHA säger jag om den saken. Baconet såg ut att ha självdött av ålderdom, pirogerna var knaperstekta, de kokta äggens gula hade en svart (ja svart) hinna, grönsakerna smakade kylskåp och det var den första kopp kaffe där jag inte ens lyckades dricka hälften. Grönsakspajen var en festlig kombination av gammal smördeg, överblivna kylskåpsgrönsaker som frysts och sen kokats och ungefär så var det med allt annat också. Yoghurten var i alla fall god. 100 kronor för två skålar yoghurt är en fröjd i sig.

Mickes kusin hade kaninungar hemma hos sig och OIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII vad söta de var. (Där fanns även en kattunge och kycklingar. Klarade inte ens av att fota eftersom jag svimmade efter kaninerna).

Det enda roliga med att åka färja är att titta på skärgården. Och spela kort. 

Innan jag tvärsomnade igår såg jag Maleficent. Jag. älskade. den. Annars har jag som tumregel att aldrig se på film eftersom jag somnar halvvägs in eller börjar göra narr av alla snubbiga snubberier som pågår, vilket må vara med rätta men också kan vara lite irriterande för de jag ser på film med. NU MINA VÄNNER ska jag ssssprrrrringa ut och iväg till nästa färja, för idag ska jag till stugan och hjälpa min syster att ta hem sina hästar därifrån. Hästar på liten flotte alltså. Gulligt. Hehe.

Och så något viktigare än tråkig frukost och resor: Vi ska kämpa vidare. För allas lika värde och för de som inte orkar. För det är vårt problem, och vårt ansvar.

14.9.14

En liten Finlandsrunda

Såååå jag är i Finland. Tekniskt sett är jag ju det rätt ofta eftersom Åland är en del av Finland, men nu är jag alltså på fastlandet. Är nästan aldrig här! Är en av få ålänningar som inte har släkt i Österbotten så har aldrig haft orsak att åka hit. Däremot så har han jag är ihop med MASSOR med släkt här så jag är på någon slags uppvisningsrunda* antar jag.


Innan vi åkte till Österbotten stannade vi till i Åbo ett par dagar för att hälsa på Stefan och Caroline (som ju bodde i vår lägenhet en helg i typ juli). Vi promenerade runt i Åbo, prövade caféer/hämtmat, spelade kortspelet Pidro och hade hemmafester hela nätterna. Låtom oss titta på några bilder från resan och från Åbo.

Som alla resor började det hela med en miljon (fem) timmar färja.
Vi spelade kort, åt godis, lyssnade på dansband (ofrivilligt) och beundrade utsikten. Passade även på att vinka åt min familj eftersom man kan se vår stug-ö från färjan.

Sedan försökte vi fota fina bilder men det blåste SCHVIIIINmycket trots att det var typ plattlugnt. På cirka alla bilder visade jag trosorna och hade hår i munnen. Det kan ju vara kul i vissa situationer, men kanske inte på bild på internet.

Här sitter jag och stirrar på villaslotten längs hamninloppet. Tappade hakan och slog ut alla tänder när jag såg enfamiljshus i fyra våningar med snirkliga trädetaljer och tinnar och torn.


Efter en ganska rolig båtresa ombord på Viking Grace anlände vi till Caroline och Stefan. De bor i en alldeles ljuvlig lägenhet med rum i märkliga former och garderober med fönster. Vågar inte ladda upp för många bilder på andras lägenheter men här är en liten titt i alla fall.

Exakt samma plats senare på dygnet. Caroline säger att soffan är osittbar men snygg.

En kväll lärde de mig spela Pidro, "en unik del av den finlandsvenska kulturen" enligt Wikipedia. Caroline tog på sig den här ohyggligt läskiga masken eftersom hon saknar pokerface. 

En dag promenerade vi längs LYXVILLORNA, där fanns ett café med växter från pinterest och möbler från typ gekås.

Jag åt glass (solero <3 <3 <3 ) och hittade nagelinspiration.

I skogen hittade vi ett hus som lämnats att dö.

Där omringades vi av ekorrar. De skakade buskarna likt a polaroid picture och sprang mot oss när vi pratade.

I skogen hittade vi rönnbär, nypon och bauersvampar. Jag klättrade i träd och de andra såg på havet.

Livet varför förvägrar du mig en gul spiraltrappa????????? Ville skruva ner den och ta hem.

Ett par timmar innan vi lämnade Åbo för bilresan mot Österbotten fikade vi vid ån. Vad som inte syns i bilden är de tre fulla tjugoåringarna som satt precis nedanför vårt kaffebord med halvnakna rumpor och påtuggade cigaretter.

HEJDÅÅÅÅÅ Caroline, Åbo och det fina mjölkskummet.

* Egentligen gjorde jag den stora uppvisningsrundan redan i juni. Utan att släkten förstod det. Jag var ju på M:s mammas och systers gemensamma födelsedagskalas och där var också hela den finska släkten. Bara det att de inte fattade vem jag var eftersom M inte var med. Först i efterhand förstod de sin miss varav ramaskri uppstod och de fick honom att lova att ta med mig upp i september. Alltså nu.

8.9.14

två barnvaktstimmar och undrar hur folk gör???

Av oklara anledningar var jag barnvakt här om dagen. Till en inte-ens-tvååring. Min svåger fyllde år och resterande tre barn plus hans fru dvs min syster... och alla barns mamma.... *kvinnor är aldrig en egen person bara olika titlar i förhållande till andra personer* skulle ut och äta. Sorry tappade tråden lite nu men poängen är att jag, not so barnkär, skulle vakta gulligt barn ett par timmar.

Det är ännu oklart om jag är dum i huvudet eller om jag lever i förnekelse men jag tänkte typ "soft kan titta på barn med ett öga och på min tenta med det andra". "HAAAAAAAAAAAAAAAAHAHAHA" - skrattade universum åt mig i rent och skärt hån. Med rätta.

Vi gjorde allt i hela världen utom att sitta still och läsa kurslitteratur. Kastade tusen äppelkart, klappade hund, tappade bort hund, tappade inte bort barnet, grävde gropar i sanden, gungade, hoppade på studsmatta, lekte i en bil och fikade. Dessutom har han precis börjat prata ordentligt så det ställdes en miljon frågor, framförallt om var hans mamma var och om det fanns någon bulle.

I alla fall slutade det hela lyckligt. Ingen grät och ingen läste på tenta. Däremot fylldes jag av djup beundran för folk som har barn och pluggar samtidigt. Eller för all del har barn och existerar alls.


7.9.14

Det stora inlägget om besök från Sverige

I påskas hade vi lite för många psykiskt påfrestande skoluppgifter på en gång. Så medan Beatrice, Rebecca och jag gick igenom en förenings alla fakturor från 1990 och framåt och samtidigt försökte planera två tv-magasin samt dricka prosecco insåg vi att något som får oss att härda ut måste bokas in. Så vi bestämde att de skulle besöka Åland och mig i augusti.

För två veckor sedan kom de! Mina första besökare någonsin och deras första Ålandsbesök någonsin. Dessutom dök den oerhörda bonusen Nils upp från Vimmerby (han går också i vår klass). Nu ska vi kolla på alla de en miljon bilder vi lade upp på instagram under de dagar de var här.

Det började, som alltid, på ett tåg. Beatrice (på bilden) och Rebecca åkte från Göteborg till Stockholm, med vin?! Så smart. Det har jag aldrig testat. Men så åker jag så gott som alltid ensam också och guuuudvadtråkigtdetärjaghatarvägenmellanGöteborgochÅlandÅÅÅÅÅÅBUUUU.

I Stockholm mötte de upp Nils, som spenderat sommaren i Vimmerby med sitt hus (!!!) och sin skådespelarflickvän Linnea. Sen hoppade de på färjan som de trodde skulle ta sex timmar men som bara tog två. Rebecca och Nils ser oroväckande nöjda ut på den här bilden, jag ser aldrig glad ut på färjan.

Sen kom de fram! Jag hämtade dem i hamnen och det första de sa var "hehehehhe din dialekt är verkligen bred när du är här". Svarade "BäääÄÄä" eftersom det är så åländska låter.

Vi åkte till Mickes lägenhet (han var inte där för han byggde på något hus någonstans) och jag hade förberett pizzadeg och pizzafyllningar och allt det där. Så vi bakade och åt och bakade och åt.

Jag var så glad att ha dem här att jag helst ville springa runt bordet och skrika rakt ut. Motstod impulsen och satt istället fint med min mat.

Det var måndag och dåligt väder och de var trötta, så resten av kvällen spelade vi kort, drack vin och skvallrade om gemensamma vänner och jobb.

Efter att jag somnat smög de ut för att undersöka Mariehamn. De hittade en död fågel för 200 euro och tyckte det var lite av ett överpris. Nils funderade ändå på att köpa den dagen därpå. I samma veva uppdagades att han en gång köpt en uppstoppad fasan via Tradera.

Dagen därpå försökte vi oss på en officiell rundvandring i Mariehamn, men det regnade så mycket att vi inte kunde vara ute. Därför gick vi till radion, där jag jobbade förut, och frågade om vi fick vara med och sända. Det fick vi!

Under tiden satt Rebecca hemma och jobbade. Hon är litteraturrecensent och hade inte mindre än tre (!!) deadlines innan veckan var slut. 

Medan Rebecca jobbade och jag latade mig gjorde Nils och Beatrice en vegansk kikärtsgryta. Den var ett brungult himmelrike ska jag säga er. Till höger i bild syns också Rebeccas försök till revolt när hon tog morgondagens tacoingredienser och gjorde en sallad av dem........ Micke dök upp lagom till maten och sen satt vi alla inne och spelade kort/berättade historier tills det blev natt.

Morgonen därpå stundade flera utflykter! Först skulle vi till en gravplats långt ute i skogen.

Men först stannade vi för att posera med Taffelfiguren och köpa chips. Nils var "lite skör", och "kunde inte andas" när vi passerade fabriken men chipsångorna. Tydligen hade han och Rebecca suttit uppe till typ fyra och diskuterat sovjetisk poesi....... Skyll er själva säger jag.

Efter viss tvekan till följd av bristande lokalsinne passerade vi i alla fall Bomarsund och närmade oss sedan gravplatserna. 

Vi spökade runt i skogen ett tag, letade efter totemdjur och läste historier om vilka som låg begravda i olika gläntor. 

När vi spökat klart susade vi hem, vräkte oss på soffan och susade sedan iväg igen. För vi skulle på ölprovning och rundvandring till ett bryggeri! Beatrice har jobbat på systembolaget i cirkus sju år och är därför oroväckande kunnig när det kommer till mat och alkohol. Det var i alla fall roligt! Johanna som var kökschef och typ allvetande visade runt oss i bryggeriet och svarade på alla tre miljoner frågor.

När vi tittat klart på själva bryggeriet fick vi en guidead ölprovning med olika smakbitar till. Jag körde och drack därför läsk. När vi var klara var jag så kissnödig att jag inte kunde stå upp. Men förutom min kropps bristfälliga design så var det nog det bästa vi gjorde på hela veckan. Maten var så god att Beatrice blev tårögd.

Eftersom det regnade hela tiden gick vi in i en öltunna och funderade på vad vi skulle göra härnäst. Det var deras sista dag och Rebecca ville gärna gå ut och undersöka *klubblivet*. Hade varsamt försökt förklara för henne att något sådant inte existerar på Åland i slutet på augusti men jag talade för döva öron.

Som ni kanske ser på den här bilden slutade det ändå med att vi gick ut! Innan vi lämnade lägenheten sa jag till Beatrice "du behöver inte vara orolig för att ni ska vara bakis i morgon. Det är en fysisk omöjlighet att vara ute längre än till ett när turistsäsongen är över". 03.52 ramlade vi in genom dörren till lägenheten. Hoppsan. MEN jag hade inte alls räknat med att vi skulle träffa både gammal radiokollega och gammal rockoffkollega och sedan bli bjudna på shotbrickor och hej och hå där försvann den sömnen.

Eftersom det var cirkus tjugo personer på hela Arken hade vi dansgolvet för oss själva. Vilket gjorde att vi kunde önska musik. En förmån som sedan drogs in efter att vi önskat Helen Sjöholm med "du måste finnas". En fin liten bit om Gud från Kristina från Duvemåla.

Efter tre timmars sömn steg vi upp igen för att eskortera dem till färjan. De var inte alls lika muntra då. Ett par timmar senare dyker den här bilden upp i min feed:
Slagna hjältar tillbaka i Sverige. Snygga förvisso men aldrig sett dem så slitna. Eller jo en gång men Rebecca kan eventuellt bli upprörd om jag skriver ut den historien till allmän beskådan. (Vår lärare skrattade i alla fall så mycket att han måste stänga in sig på sitt rum när han såg henne den gången).