Sidor

24.8.14

Snart kommer dom snart kommer dom snart kommer dom

Tillbaka i stan efter sju dagar på stugan. Det var DET LJUVA LIVET. I alla fall om man tycker det är soft att fastna i en halvtimmes lång kamp med sin menskopp i skogen. Men den historien och mycket annat som har med stugliv och inget-rinnande-vatten tar vi en annan gång.

För nu ska jag berätta följande:
I morgon kommer tre av mina klasskamrater och tillika goda vänner hit!!!!!!!!!! Till Åland!!!!!!! Jag har aldrig haft *gäster utifrån* förut och är mer exalterad än inför julafton. (inte helt sant, men ändå jämförbart).

Beatrice, Nils och Rebecca dyker upp vid ettiden i morgon och de ska bo i vår/Mickes lägenhet eftersom han är någon form av vänlighetens anfader och tycker det är heeelt självklaaart att mina vänner ska ta hans lägenhet medan han och jag flyttar ut och sover i Finström. Oklart om han är såhär snäll eller om det döljer sig en psykopat bakom hans vänligheter men jaja den som lever får se.

Sedan jag och nämnda pojkvän kom hem från stugan för ett par timmar sedan har han städat lägenheten minutiöst och jag sprungit runt som en ruvsjuk höna och förberett saker. Bakat bröd, bakat pizzadeg, handlat mat för en hel bataljon och tillagat tomatsås medan jag lyssnat på fredagspodden (som jag helt ignorerat fram tills nu, den är ju jättebra??). 

Summa summarum: jag längtar ihjäl mig efter att de ska komma och har ikväll åstadkommit mer än jag gjort under den senaste månaden. Typ.

Illustrerar känslorna såhär:








16.8.14

Hejdå jobb och hej ledighet



Nu är det klart. Jag har gjort mitt första vikariat på en tidning. Eller mina två första eftersom sporten egentligen var separat. Så fyra veckors jobb som sportreporter och tio veckors jobb som allmänreporter är slut.

Jag har längtat efter att gå till jobbet och jag har haft roligt varje dag. Tack för det Ålandstidningen.

Nu ska jag vara ledig i fyra veckor, sen ska jag skriva hemtenta i två. Sen flyttar jag tillbaka till Göteborg och min mage krampar av längtan efter min skola och min favoritstad. Och efter mina hundar och vänner och katter och fåglar. (Däremot fortsätter jag att hata Västtrafik med oförändrat intensitet. Jag är så trött på att pendla att mitt huvud snart går itu)

Nu ska jag packa, handla och åka till stugan! Först ska jag baaara titta klart på den här realitysåpan om gravida kors och tvärs. (Bilderna är från en promenad här om kvällen. Fotocred går till M).

11.8.14

Sofia och Mikkels förlovningsfest



Sofia är en sommarstorm. 

Jag vet i alla fall få som lever så villkorslöst som hon. Först pluggade hon som en idiot i gymnasiet för att ta sig in på alla de arkitektlinjer hon ville. Sen gjorde hon inträdesproven. Sen kom hon in på några av nordens bästa arkitektskolor. Då flydde hon från den ena till den andra tillbaka till den första. Trivs hon inte stannar hon inte. Trånande män har bara varit detaljer i hennes planering. Hon gör allt som krävs för att fortsätta framåt.

Jag minns inte ens hur många hjärtan hon krossat på vägen.

Men nu är hon i Köpehamn sedan flera år. Och och och: förlovad med Mikkel!!!!!!!!!!!!!!

Jag blir matt av att tänka på hur fint det är.

Förra lördagen hade de förlovningsfest vid hennes barndomshem. Hennes prästmorföräldrar höll tal, hennes föräldrar gav dem en tandemcykel, alla hade med sig presenter, alla bet av sig tungan i idoga försök att inte börja gråta under talen.

När fullmånen steg över åkrarna dök musikerna upp och innan jag och M cyklade hem i natten så spelade och sjöng folk från alla de kanter.

Älskade Sofia vad jag ser fram emot att fortsätta svimma av stolthet över allt du gör.

10.8.14

Sommaren regnar inte alls bort!!!!!

Sommaren är roligare än tusen sockervaddsmoln som svävar över en äng med enhörningar i solnedgången. JÖSSESAMALIA vad jag tycker om den här årstiden.

Sen senast (och då syftar jag ej på ilskeinlägget jag skrev här om natten) har jag spenderat fem dagar på stugan. Där fanns inte bara det vanliga (alltså mina föräldrar och höns) utan även båda (!) mina systrar och såklart alla deras miljoner barn och djur. Det var för varmt för att göra något och blågröna alger flöt i nästan alla stränder så simma kunde man inte heller göra de första dagarna. Så vi låg mest på altanen i skuggan och drack läste eller åt fisk och potatis. Erika (näst äldsta systern) vilar som vanligt inte utan hon steg upp åtta och byggde på sitt hus. Vi andra sov eller körde in ved. För att fira att hon lagt in golvet i ett av sina rum bjöd hon på kalas. Hästarna försökte bryta sig in och barnen försökte bryta sig ut. Fridfullt värre.

Sen återvände jag till jobbet och där var det som vanligt full fart och fullt roligt. En helg var det personalfest, en kväll satt jag i engelska parken med Nayab, en kväll var det drinkkväll hos Jacob, en annan gång åkte M och jag till några vänners stuga och simmade + åt avocadopasta (tydligen svenskfinlands hipstrigaste hipsterrätt) + kollade på dödgrävare (skalbaggarna alltså, inte arbetarna) + simmade (dubbeldök, alltså satt på Mickes rygg när han dök i och dog av skräck) + åt hemlagad glass + åldersretade varandra + blev fullständigt massakerade av mördarmygg + åt ost. I fredags satt jag på ett berg i solen med Andrea och Heidi, drack vin och pratade om allt från karriär till preventivmedel till getingar och annat som är mer eller mindre bra. Sen gick vi till Arken och när klockan blev ett traskade vi hemåt i skymningen.

Den här stackars suddiga grynbilden (fotad av Petter Lobråten, fall någon skulle vilja köpa den och göra en skitstor tavla så vet ni vem ni ska kontakta) får symbolisera flera saker här. Dvs främst personalfest, men också Andrea+Heidi, drinkar (Jacob är den flinande typen längst fram), simning eftersom vi simmat och spelat beachvolley och lite annat valfritt ni får tolka in själva.


Och igår var vi på förlovningsfest!!!!!!!!!!!! Det förtjänar ett eget inlägg.

9.8.14

Well, maybe I'm a crook for stealing your heart away





Det finns för mycket att berätta så vi börjar med det här. Via a softer world.

Odrägliga män i allmänhet och på krogen i synnerhet

Jag kan inte för mitt liv förstå vad det är som får normalt funtade män(niskor) att tränga sig på någons sällskap. Och vägra lämna det de följande 45 minuterna. Jag förstår inte hur personen tänker när den ber en av kärnpersonerna att flytta på sig för att ge plats åt honom och jag förstår ännu mindre hur han har mage att avbryta diskussioner för att ta all plats själv.

Jag förstår inte vad som får dessa gubbar att föra in vartenda samtal på sex.

Jag förstår inte vad som får honom att tro att tre tjejer i tjugoårsålder, som är happy minding their own business, vill följa med honom hem.

Jag förstår inte varför så många män tror att det är deras r ä t t i g h e t att klampa in någonstans och ta all plats. Ta allt syre. Ta alla ord och all tystnad och göra den till deras. Det här är handlar inte om en specifik person utan om många många män som trampat in i min och andras privata sfär. Både inatt och andra dagar.

Jag förstår inte hur någon kan starta en högljudd argumentation där denne KRÄVER (och det är ett citat) att få veta om personerna vid bordet har pojkvänner. Som att den enda möjliga förklaringen till ointresset är att de redan ägs av en man.

Ingen äger oss.

25.7.14

I always knew that I was young but with a head held high and a sharp tongue I could fool almost anyone.

Okej navigerande bland mappar förflöt smärtfriare än jag trodde! Här är den andra och sista dagen av stugvistelsen för tre veckor sen. *adverbialen haglar*

När jag vaknade var hönsen redan uppe. De två små gula till höger adopterade de tre stora i mitten (+ tre till) när de var kycklingar. Nu har barnen växt om sina mödrar med råge, men de ville fortfarande ligga under deras fjädrar och sova.

Pappa ville inte sova under några fjädrar. Han ville gå och se till sina bin. Notera hönsen i förgrunden, den lilla svarta vill alltid följa med när han går någonstans. Men det fick hon inte.

Den här vill däremot inte följa med någonstans. Hon vill plocka smultron och vara ifred.

Och de här bor i min undulatvoljär! Den jag fick i födelsedagspresent när jag fyllde typ 18 för att mina papegojor skulle kunna fira sommarlov ute. Nu bor småhönsen där.

Det fanns folk också, inte bara höns. Här är till exempel Ebba. Än en gång inne i en bok.

Ute var det fortfarande dimma och kallt.

Så folk pusslade och läste. Här är min mamma.

Och Erika. Kort därefter gav hon och jag oss ut för att paddla. Det var då jag simmade ute på en avlägsen klipphäll! Iskallt var det.

När vi kom tillbaka hade mamma tillagat en gädda som pappa fångat. Jag vet att det låter överdrivet skärgårdsaktigt men utan civilisation får man skaffa sin mat själv.

OCH KAKA!!!!!!!!! Längtade efter den hela paddelturen. Bara den som höll mig vid liv när jag simmade bland isflak.

Sen skulle jag tillbaka till stan igen. På väg till bryggan finns det här roliga boet.

En turlista så man vet när båten går.

Postlådor! Här om dagen ändrade jag deras prenumerationsadress för Ålandstidningen hit så jag ska kunna tvinga dem att läsa mina artiklar......... Har eventuellt storhetsvansinne.

Båten som skulle skjutsa mig till färjan var i alla fall sen. Så vi väntade och väntade.

Då dök Erika upp på en fyrhjuling. Oklart varför men det gjorde hon i alla fall.

Fortfarande ingen båt och fortfarande ingen sol. Om vi bara hade anat vilken värmebölja som skulle råda ett par veckor senare. Dvs nu.

Sen kom taxibåten! Då åkte jag och pappa till stan.

SLUT på sagan! Nu ska jag bara ta mig an alla andra bilder som ligger och väntar också... Men först ska jag ut till stugan igen ett varv.

I'm gonna fly like a bird through the night, feel my tears as they dry.

Det är Rockoff och för första gången på flera år jobbar jag inte som ölhällare. Risken för abstinens och oroskänslor var överhängande men tack och lov utsågs jag till tidningens festivalbevakare så jag har hängt där alla kvällar och dagar. Har således fått träffa alla mina rockoffare flera timmar per dag trots allt.

Men nu är det slut. Ikväll gick jag av mitt pass och i morgon åker jag till stugan i fem dagar. Fick verkligen bita mig i tungan och sätta mig på händerna och knyta knut på mina ben och liknande för att inte skrika JA JAG GÖR DET!!! När Pia och Andreas igår startade en tjatkampanj för att få mig att jobba fredag och lördag. Det vore ju så kul!?!

Jaja. Vad är väl en bal på slottet. Eller en ölslatt i glaset.

You light me up when all I see is darkness. And if I fall apart you know where to find my pieces when they can't be found.

För ett tag sedan tillbringade jag ett par isolerade idylldagar på stugan. Det var dimma och kallt hela tiden, men det gick ändå att bada. Med lite god vilja. Och våld.

Min pappa hämtade mig i alla fall vid färjan. Vi såg en säl!!! (varelsen på bilden är alltså pappa, inte sälen)

När vi nådde stugan hittade jag syskonbarnet Ebba i salen. Läsandes någon bok som vanligt. Bra barn det där.

Sen hittade jag den här medeltida skrämselmetoden på ett berg. Mamma har undrat varför hönsen inte värper några ägg men äter fem gånger så mycket som vanligt. Svaret var tydligen att en kråkfamilj gick in i hönsgården och stal ägg och mat. Men det är väl bra det så kanske någon stackars vildfågelfamilj fått vara ifred... Nu hade kråkan i alla fall gått och dött varpå liket fick agera varning för övriga kråkor. Oklart om det fungerade eller inte. Makabert var det i alla fall.

När jag var typ tio startade jag ett taklöksprojekt där jag satte taklökar i alla bergsklåv jag kunde hitta. Nu börjar planen bära frukt! Eller blommor. Hur som helst. Fint.

Det här är ett roligt roligt barn. Hon heter Esther och är aldrig tyst. Väldigt lik mig när jag var liten. Lika argsint också. Vi kallar henne Bister.

Hennes lillebror är mer lik Munter, om vi nu ska fortsätta tvinga på barnen egenskaper de kanske inte har. Han åt kakor som vanligt. Han är mycket för kakor.

Esther är inne i en blomplockarperiod. I tid och otid får man buketter och ogräs och annat hon hittat.

Min syster Erika och jag hade en sms-konversation om huruvida vår mamma kunde trampa vin åt oss eller inte. Vi kom aldrig till någon klarhet i den frågan. För säkerhets skull tog Erika med sig något bubbligt när hon kom över. (De har en stuga på andra halvan av ön. Praktiskt.)

Sen gick hon, jag och ett av hennes barn till deras stuga. (...ja hon har ganska många barn)

Hon har många hästar också! Lika många som barn faktiskt. När vi kom fram stod None ute och vaktade. Hans hästkompisar hade gått iväg så han var ensam hemma med hönsen.

Erika och None spejade efter de andra men såg dem inte. Det var för att de gömt sig i vassen långt bort i en annan vik. 

Så vi gick och tittade på hennes husbygge istället. De har, precis som våra föräldrar, köpt ett gammalt hus som de nu plockar upp bit för bit. Rimligt projekt.

Vi gick in och kollade den framtida utsikten.

Inte världens reklambroschyrsväder direkt. I den där fluffiga asken man ser rakt fram har de byggt världens trädkoja. Är så avundsjuk?! Vi drack i alla fall te en stund innan Erika skulle följa mig tillbaka till mina föräldrars hus. Slutade med att vi gick tre varv runt ön istället.

Varv ett hittade vi i alla fall de andra hästarna. De var som sagt i vassen, Här är Blida.

Blida undrade om vi hade med oss några kakor. Det hade vi inte för dem åt vi upp själv.

 Sen gick vi vidare. Förbi irisar...

...och (midsommar?)rosor.

Vi tittade till min mormor och morfars brygga som isen nästan tagit. Den är inte riktigt vad den varit.

Nere vid sjön hittade vi Torsten! Erikas katt som inte vill bo på deras halva av ön. Han är världens mest otursdrabbade. Efter en bilolycka för typ sju år sen har han ett gristryne i ansiktet istället för en kattnos. Men det bryr han sig inte om.

Sen gick vi några varv till innan alla gick hem till sina respektive hus. Här spanar pudeln Smilla på min mormor och morfars hus.

Det var dag 1! Om jag lär mig förstå bildsorteringssystemet på den här datorn snart (lånar M:s) så dyker nästa dag upp inom en inte alltför lång framtid. Tjoho!