Sidor

25.7.14

I always knew that I was young but with a head held high and a sharp tongue I could fool almost anyone.

Okej navigerande bland mappar förflöt smärtfriare än jag trodde! Här är den andra och sista dagen av stugvistelsen för tre veckor sen. *adverbialen haglar*

När jag vaknade var hönsen redan uppe. De två små gula till höger adopterade de tre stora i mitten (+ tre till) när de var kycklingar. Nu har barnen växt om sina mödrar med råge, men de ville fortfarande ligga under deras fjädrar och sova.

Pappa ville inte sova under några fjädrar. Han ville gå och se till sina bin. Notera hönsen i förgrunden, den lilla svarta vill alltid följa med när han går någonstans. Men det fick hon inte.

Den här vill däremot inte följa med någonstans. Hon vill plocka smultron och vara ifred.

Och de här bor i min undulatvoljär! Den jag fick i födelsedagspresent när jag fyllde typ 18 för att mina papegojor skulle kunna fira sommarlov ute. Nu bor småhönsen där.

Det fanns folk också, inte bara höns. Här är till exempel Ebba. Än en gång inne i en bok.

Ute var det fortfarande dimma och kallt.

Så folk pusslade och läste. Här är min mamma.

Och Erika. Kort därefter gav hon och jag oss ut för att paddla. Det var då jag simmade ute på en avlägsen klipphäll! Iskallt var det.

När vi kom tillbaka hade mamma tillagat en gädda som pappa fångat. Jag vet att det låter överdrivet skärgårdsaktigt men utan civilisation får man skaffa sin mat själv.

OCH KAKA!!!!!!!!! Längtade efter den hela paddelturen. Bara den som höll mig vid liv när jag simmade bland isflak.

Sen skulle jag tillbaka till stan igen. På väg till bryggan finns det här roliga boet.

En turlista så man vet när båten går.

Postlådor! Här om dagen ändrade jag deras prenumerationsadress för Ålandstidningen hit så jag ska kunna tvinga dem att läsa mina artiklar......... Har eventuellt storhetsvansinne.

Båten som skulle skjutsa mig till färjan var i alla fall sen. Så vi väntade och väntade.

Då dök Erika upp på en fyrhjuling. Oklart varför men det gjorde hon i alla fall.

Fortfarande ingen båt och fortfarande ingen sol. Om vi bara hade anat vilken värmebölja som skulle råda ett par veckor senare. Dvs nu.

Sen kom taxibåten! Då åkte jag och pappa till stan.

SLUT på sagan! Nu ska jag bara ta mig an alla andra bilder som ligger och väntar också... Men först ska jag ut till stugan igen ett varv.

I'm gonna fly like a bird through the night, feel my tears as they dry.

Det är Rockoff och för första gången på flera år jobbar jag inte som ölhällare. Risken för abstinens och oroskänslor var överhängande men tack och lov utsågs jag till tidningens festivalbevakare så jag har hängt där alla kvällar och dagar. Har således fått träffa alla mina rockoffare flera timmar per dag trots allt.

Men nu är det slut. Ikväll gick jag av mitt pass och i morgon åker jag till stugan i fem dagar. Fick verkligen bita mig i tungan och sätta mig på händerna och knyta knut på mina ben och liknande för att inte skrika JA JAG GÖR DET!!! När Pia och Andreas igår startade en tjatkampanj för att få mig att jobba fredag och lördag. Det vore ju så kul!?!

Jaja. Vad är väl en bal på slottet. Eller en ölslatt i glaset.

You light me up when all I see is darkness. And if I fall apart you know where to find my pieces when they can't be found.

För ett tag sedan tillbringade jag ett par isolerade idylldagar på stugan. Det var dimma och kallt hela tiden, men det gick ändå att bada. Med lite god vilja. Och våld.

Min pappa hämtade mig i alla fall vid färjan. Vi såg en säl!!! (varelsen på bilden är alltså pappa, inte sälen)

När vi nådde stugan hittade jag syskonbarnet Ebba i salen. Läsandes någon bok som vanligt. Bra barn det där.

Sen hittade jag den här medeltida skrämselmetoden på ett berg. Mamma har undrat varför hönsen inte värper några ägg men äter fem gånger så mycket som vanligt. Svaret var tydligen att en kråkfamilj gick in i hönsgården och stal ägg och mat. Men det är väl bra det så kanske någon stackars vildfågelfamilj fått vara ifred... Nu hade kråkan i alla fall gått och dött varpå liket fick agera varning för övriga kråkor. Oklart om det fungerade eller inte. Makabert var det i alla fall.

När jag var typ tio startade jag ett taklöksprojekt där jag satte taklökar i alla bergsklåv jag kunde hitta. Nu börjar planen bära frukt! Eller blommor. Hur som helst. Fint.

Det här är ett roligt roligt barn. Hon heter Esther och är aldrig tyst. Väldigt lik mig när jag var liten. Lika argsint också. Vi kallar henne Bister.

Hennes lillebror är mer lik Munter, om vi nu ska fortsätta tvinga på barnen egenskaper de kanske inte har. Han åt kakor som vanligt. Han är mycket för kakor.

Esther är inne i en blomplockarperiod. I tid och otid får man buketter och ogräs och annat hon hittat.

Min syster Erika och jag hade en sms-konversation om huruvida vår mamma kunde trampa vin åt oss eller inte. Vi kom aldrig till någon klarhet i den frågan. För säkerhets skull tog Erika med sig något bubbligt när hon kom över. (De har en stuga på andra halvan av ön. Praktiskt.)

Sen gick hon, jag och ett av hennes barn till deras stuga. (...ja hon har ganska många barn)

Hon har många hästar också! Lika många som barn faktiskt. När vi kom fram stod None ute och vaktade. Hans hästkompisar hade gått iväg så han var ensam hemma med hönsen.

Erika och None spejade efter de andra men såg dem inte. Det var för att de gömt sig i vassen långt bort i en annan vik. 

Så vi gick och tittade på hennes husbygge istället. De har, precis som våra föräldrar, köpt ett gammalt hus som de nu plockar upp bit för bit. Rimligt projekt.

Vi gick in och kollade den framtida utsikten.

Inte världens reklambroschyrsväder direkt. I den där fluffiga asken man ser rakt fram har de byggt världens trädkoja. Är så avundsjuk?! Vi drack i alla fall te en stund innan Erika skulle följa mig tillbaka till mina föräldrars hus. Slutade med att vi gick tre varv runt ön istället.

Varv ett hittade vi i alla fall de andra hästarna. De var som sagt i vassen, Här är Blida.

Blida undrade om vi hade med oss några kakor. Det hade vi inte för dem åt vi upp själv.

 Sen gick vi vidare. Förbi irisar...

...och (midsommar?)rosor.

Vi tittade till min mormor och morfars brygga som isen nästan tagit. Den är inte riktigt vad den varit.

Nere vid sjön hittade vi Torsten! Erikas katt som inte vill bo på deras halva av ön. Han är världens mest otursdrabbade. Efter en bilolycka för typ sju år sen har han ett gristryne i ansiktet istället för en kattnos. Men det bryr han sig inte om.

Sen gick vi några varv till innan alla gick hem till sina respektive hus. Här spanar pudeln Smilla på min mormor och morfars hus.

Det var dag 1! Om jag lär mig förstå bildsorteringssystemet på den här datorn snart (lånar M:s) så dyker nästa dag upp inom en inte alltför lång framtid. Tjoho!

23.7.14

tio dagar sommar


Det är måndag och sjöbodshäng hos Lio. Tisdag och födelsedagsfirande på Nautical. Onsdag och examenskalas på MKs stuga, grillkväll, bastu och tvätta håret i havet tillsammans med några av mina äldsta vänner. Torsdag vakna på en båt innan jobbet och spelkväll med detsamma. Fredag med Rockoffjobb och utgång, lördagsöndagmåndag samma sak och tisdag träffa en ny bebis, ha picknick, bryta ihop trettiofemgånger av trötthet och sen bli bjuden på middag innan mer jobb. Nu är det onsdag och jag har sovit till ett, har snart jobbat klart för dagen och drinkkväll efteråt. I morgon är sista arbetsdagen av elva och därefter åker jag ut till stugan för total isolation i nästan en vecka. Hoppas det kläcks kycklingar när jag är där.


11.7.14

simmar i ett hav av entusiasm till ljudet av fåglar som sjunger i stämmor och annat i den stilen

Det är töntigt att använda ordet fullspäckat men dagarna är så nu. Men: endast med roliga saker. Inte som i oktober/november/december när jag vaknade med andan i halsen var och varannan natt för att vi hade så mycket i skolan. (PLUS att jag åt diverse mediciner mot reumatism då och de var vätskedrivande så fick sova på handduk pga svettades så mycket och behövde gå ut och kissa två gånger per natt. Jag har sagt att jag inte har toalett i mitt hus va??? Måste gå in till A&Ps för att använda toaletten. Det gör man inte två gånger per natt om hundarna börjar skälla och alla andra också ska upp 06.20 kan jag upplysa om. Skönt med arktiska vindar som viner längs ens bara bak ändå. Men okej det var inte det jag skulle prata om utan jag skulle prata sommar. Så. Åter till ämnet.)

*harklar mig*

 Nu är problemet snarare "hur ska jag hinna med allt kul som sommaren bär med sig????". Och det gör jag väl inte heller. Men med mycket! Det är bröllop och stughelger och after work med AndreaHeidiSiri, planera personalfest, bada med Madde, ligga på MKs balkong, hurra över att M:s bror fått en skrynklig bebis, göra reportage om Ålands landsbygd, simma mer, sitta i Linneas sjöbod och dricka kaffe och skrika om hur löjligt extremt panikfint det är där inne och där emellan se på fotboll och göra middagar som tar flera timmar (mest för att jag är långsam). Jag har tusen bilder att visa men jag hinner aldrig börja för jag är ständigt ute och fotar nya. Idag åker M och jag till stugan igen. Är x3mt pepp på att paddla/simma/klappa hönor/läsa bok. JAAA!!!

2.7.14

And I'm holding on for dear life, won't look down won't open my eyes.

Det här är en hint av vansinne som tilltalar mig:



Få artister ger mig fortfarande något fem år efter att jag hittat dem. Inte för att de tappat det utan för att de inte säger något jag vill eller behöver lyssna på. Men Sia* inte bara stannar, hon klampar omkring någonstans högst upp tillsammans med Robyn och Beyoncé. Ännu mer sedan jag presenterades för videon till Chandelier av den eminenta fotografen/snyggbloggaren Madelen.

*(Ja, jag blev lite trött på she wolf, det ska sägas. Men som radiopratare blir en trött på allt som hörs. Och den här videon är kanske tusen gånger bättre.)

30.6.14

But my head's filling up fast with the wicked games, up in flames.

När jag vaknade i söndags morse, grusig i ögonen och bitvis stel till följd av en märklig sovplats, insåg jag till fullo storheten med att ha en ipad. Det går ju att läsa tidningen i den?!?!??! Har alltså haft den i snart ett år utan att ta den fantastiska egenskapen i bruk. Jag som trodde det var en sociala-medier-maskin.............. Hur som haver, läste gjorde jag i alla fall fram tills att min syster, moster och morfar drog till med ett litet kafferep som undertecknad bjöds till. Dessförinnan hann jag upptäcka ett mindre buskage i köket, någon hade tydligen skördat blommor på väg hem från krogen samma natt. Oh well.

När alla wienerbröd var uppätna och morotskakan likaså skjutsade Helena (syster) mig till färjan och jag gav mig av mot stugan. Gjorde den klassiska *ringa pappa när jag är på färjan och be om skjuts* och han gjorde den klassiska *tro att jag skojar och sen hoppa i båten ändå*. Trots dimma, nästan-regn och vinterjacka infann sig skärgårdsentusiasmen och när vi såg en säl nådde den en svårslagen peak.

Nu är jag tillbaka i stan och allt som står i vägen för en orgie av bilder är en försvunnen kamerasladd. Men ni får tro mitt ord när jag säger att jag simmade. Erika (annan syster) och jag paddlade iväg för att undersöka öar och tydligen också simma. I alla fall vissa av oss. Det var så kallt i vattnet att jag blev svettig av fasa. Sen skulle jag ta mig upp igen och då var bergen såklart både hala och branta. Kan upplysa om att naken-klättring inte är en elegant konstform. Jag försökte få till ett parti gissa-skräckfilmskaraktären men Erika vägrade att ens se åt mitt håll under kravlandet. Rätt svar var i alla fall Gollums och the-grudge-tjejens barn.

En annan dag, när sladden är tillbaka, ska jag visa bilder. Den här la Erika upp på instagram med texten "ett vackert berg där en plattfot passerat". Och inte nog med det, då svarar vår lillebror "Är Frida där med sina ankfötter?"

BAH!!!!!!!!!!!!!!