Sidor

15.10.14

Lite djupa insikter och annat snillrikt.






1. Två av våra nymfer (jag och Angelica driver VildaParadis) är nästan lika gamla som jag!!! De är födda 1997, vilket är pluttigt om en är människa men rätt mycket om en är nymfkakadua.

2. Kungsbacka är inte så dumt ändå. Pendlandet stod mig verkligen upp i halsen i våras och jag kände typ "jagkanboienlådabarajagslippervästtrafik!!!!!!!!!", men nu får jag skjuts till skolan av Angelica nästan varje dag och en smidig liten halvtimme med sitsvärme, kaffe och musik kan jag ju leva med. Speciellt i jämförelse med att puréas till människomos i 1,5 h av västtrafik.

3. Herregud vad hundarna blir smutsiga den här årstiden. Torkar och borstar och tvättar och ändå ser de mer ut som träsktroll än hundar.

4. Sjukt vad man får grejer gjorda när man har listor att bocka av på? Swissssch säger det bara.

5. Det är fortfarande längre tills jag får träffa Micke igen än det var sedan vi sist sågs. Det känns som vi inte träffats på en månad eller två! Jaja tid är deadlines så den lär nog gå snabbt.

6. Har sett två bra dokumentärer, Pakistans förlorade pojkar och Gymnasten som lärde sig gå.

7. Jag saknar ridning och hästar så mycket! Den högsta formen av lycka är, för mig, att galoppera längs skogsvägar eller kämpa sig svettig (och typ blodig) för en snygg nedsittning i trav. När Angelica är klar med sin c-uppsats trooorrrrr jag vi ska börja rida här i krokarna!


Alla bilder hittade på pinterest. Säg till om ni vet vem som fotat!

12.10.14

Kläder jag kunde behöva






Alla bilder är hittade på pinterest. Men Putin-tröjan Emma har på sig går att köpa på Faggot Apparel

11.10.14

Ok you're pretty, your face is a work of art. Your smile could light up New York City after dark, but it's such a pity, a boy so pretty with an ugly heart.

Den här låten är så ROLIG! Jag har glömt att jag har en svår aura att vårda (.........som om........) och har på senaste tiden hängivit mig helt åt pop i olika grader av popighet.


En isbjörn till skogs



Okej jag har svårt för att känna höstentusiasm när folk ba "krispig höstluft och stora tekoppar och fluffiga halsdukar MMMM!!!!!", mest för att jag tycker te smakar hö och därför är sur för att jag inte får vara med i teklubben trots att jag gärna vill. Och för att jag alltid råkar strypa mig själv i halsdukar.

Med det sagt: höstens peak är ju nu. Det går att existera utan att frysa ihjäl och det har inte hunnit bli mörkt. Men däremot gult.

Vi har massor med fritid/egna studier den här kursen så det känns som jag är ledig mest hela tiden. Åker till skolan ett par dagar i veckan, går i skogen med hundarna, lackar naglarna, kollar på I am Icon, ligger inne och läser böcker eller quizar och dricker vin på stadsmuseet. Trist? Nej.


När november kommer och vi ska vara i skolan hela dagarna varje vardag kommer jag få hjärtsnörp. (och sen kommer jag som vanligt anpassa mig helt och tro att jag bor i skolan och känna mig vilsen hemma igen).

Japp. Saker och ting är synnerligen odramatiska för tillfället. (är alltid rädd att jinxa något när jag skriver sådär! Som den gången jag bara "det enda som skulle ställa till problem nu är om jag och Smith gör slut eller om jag skulle bli arbetslös". *dagen efter gör vi slut och jag säger upp mig från alla mina jobb*)


4.10.14

Hur är det att plugga till journalist? Ett skitlångt inlägg.

Den här sommaren är inte den mest flitigt förekommande frågan jag fått på krogen "blöööörg...knulla?" utan "hur är din skola?". Jag läser alltså tredje terminen vid JMG, Göteborgs universitets journalistprogram. Har aldrig i hela mitt liv haft så roligt. Så jag tänkte sammanfatta några vanligt förekommande frågor.

HÄR finns skolans egen information om programmet.



Om skolan
För det första: våra lärare förmedlar hela tiden budskapet "det kommer gå bra för er". Och de för statistik på sina gamla elever för att se vad de har för jobb och lön. Dessutom är JMG den journalistutbildning i Sverige som har högst betyg enligt universitetskanslerämbetets senaste undersökning (OBS det betyder såklart inte att man inte kan bli en skitbra journalist på en annan skola!). Allt det här sammantaget gör i alla fall studierna avsevärt mycket mer motiverande trots alla varningar om dagstidningar som går dåligt.

HÄR kan ni läsa andra inlägg jag skrivit som är skolrelaterade.

Vad gör ni?
Allt man kan behöva ungefär. Skriver, researchar, hittar på idéer, övar oss på att sälja, gör intervjuer, jagar ministrar, lär oss källkritik, pratar och läser mycket om etik, redigerar tidningar, lär oss program som kan vara bra att kunna, arbetar som en redaktion, arbetar som frilans, lär oss om tidningar, lär oss om arbetsmarknaden, gör tv, gör radio, gör press, gör nyheter, gör reportage. Det är väldigt mycket som känns "på riktigt" i skolan. Det är sällan abstrakt. Vi läser också torrare grejer som lagtexter vilka rör journalistik, kommunal förvaltning, offentlighetsprinciper och annat. Dessutom reflekterar vi en del kring *medielandskapet* vilket faktiskt inte är så upphetsande. Men säkert bra. Och så har vi kortpraktik termin tre samt långpraktik (med betalt!!) termin fem. Plus att vi gör obligatoriska akademiska saker som att skriva uppsats (vilket jag inte har gjort än HÅHÅJAJA nästa termin är det dags för den första och sjätte terminen för den sista). Just nu lär vi oss om att frilansa och om att bli F-skattare samt hur vi ska ta betalt och deklarera. Låter kanske tråkigt att prata om moms, men vår lärare bjöd på dadlar för att vi skulle orka ta oss igenom ekonomiföreläsningen.
HÄR kan ni läsa mer detaljerat kring vad man gör de fyra första terminerna, och HÄR står det om de två sista.



Hur stora är klasserna?
De tar in runt 50 personer varje termin. Sedan trillar alltid lite folk bort.

Hur är lärarna?
Don't get me started. De är så. infernaliskt. bra. Det är ett gäng som är anställda av universitetet som jobbar med oss jämt. De lär sig namnen första veckan och är verkligen engagerade i våra liv. De flesta (alla?) har själv jobbat eller jobbar som journalister. En av våra tv-lärare har tex varit chef på SVT. Klasskamrater som varit deprimerade och därför inte klarat tentor har liksom fått julkort och personlig hjälp att komma ikapp. Och de minns folk som pluggade för typ 20 år sedan. Förutom våra vanliga lärare tar skolan in diverse journalister med olika specialområden som lär oss saker. Nu i veckan hade vi Görrel Espelund, hon skulle flytta tillbaka till Sydafrika typ samma dag men hann ändå med oss. Hon har jobbat som frilansande utrikesjournalist stationerad främst i Sydafrika de senaste 20 åren. Gick också på JMG. Ulf Benkel och Marie Branner är två andra favoriter som dyker upp ibland. Förra terminen hade vi Robert Aschberg som gästprofessor. Han bedömde två tv-magasin vi gjort, låt oss säga att våra lärare är mer pedagogiskt lagda... Men det var ändå kul att bli lite sågad.

Hur lång tid tar utbildningen?
I praktiken fyra år. Men eftersom ett år läses innan själva programmet så är det två år till kandidatexamen och ytterligare ett år till magisterexamen. Om man inte vill ta magister direkt eller alls så är inte det obligatoriskt. Men åtminstone tidningen jag jobbade på i somras ger högre lön till personer med magisterexamen än med kandidatexamen.

Är det mycket självständigt arbete?
Ja! Men det är främst självständigt arbete i grupp. Vi tränar mycket på att arbeta som en redaktion. Och vi har väldigt väldigt mycket lärarledd tid jämfört med andra program jag hört om. Det är inte ovanligt att vi sitter i grupper på fem personer och pratar med en lärare om vår *personliga utveckling* i tre timmar i sträck.



Hur gamla är folk?
Min klass lär vara ganska ung med JMG-mått mätt! Men snittåldern är väl kring 25-30. Generellt sett så är det en fördel att vara äldre och ha lite koll på saker och ting.

Är det mycket teori?
Det varierar. Jag har hört ryktas att JMG är en av de mest praktiskt orienterade journalistutbildningarna, om det stämmer eller ej vågar jag inte svära på. Men vi gör saker nästan hela tiden. Även om vi också läser om lagar, etik och aktuell forskning om journalistik. Så det finns absolut en del teori med i utbildningen, men den delen är inte övervägande.

Antagningskrav

Är det svårt att komma in?
Faktiskt inte så himla svårt! Det krävs 60 högskolepoäng (alltså ett års universitetsstudier) för att ens få söka, vilket gör att antalet sökande och därmed konkurrensen dras ner rejält. Antagningen baseras på resultatet i högskoleprovet. Om ni liksom jag glömt ungefär ALL matte sedan gymnasiet så är det inget större problem. Jag hade ungefär hälften fel på mattedelen i mitt högskoleprov och låg ändå flera decimaler över antagningsgränsen. (Jag läste 10 kurser lång matematik i gymnasiet, vilket är den mest avancerade matematikformen vars svenska namn jag tyvärr glömt, och har ändå svårt att typ multiplicera nu såhär tre år efter studenten. Tycker matte tenderar att få klockorna att stanna.)

Är det inträdesprov?
Inte nu längre! Nu är allt som krävs 60 hp + ett högskoleprovsresultat.

Här är Beatrice programledare för vår nyhetssändning som sändes på öppna kanalen.

Ungefär vilket högskoleprovsresultat krävs?
Det går att kolla upp HÄR, gå på urval 1 och urval 2 för att se betygen. Men de senaste tre terminerna har det sett ut såhär:
Höstterminen 2013, när jag sökte, var det 309 förstahandssökande och 1460 sökande totalt. I första urvalet (det är alltså de som kommer in direkt) krävdes ett högskoleprovsresultat på 1,3, sedan tackar några alltid nej och reserverna får platser, vilket gör att det slutgiltiga högskoleprovsresultatet landade på 1,25.
Vårterminen 2014 - i första urvalet 1,2 och i andra urvalet 1,0. Terminen hade 231 förstahandssökare och 959 sökande totalt.
Höstterminen 2014, alltså nu, krävde till första urvalet 1,2 och i andra urvalet 1,1. Terminen hade 290 förstahandssökande och 1584 sökande totalt.

"Jag hatar högskoleprovet och dör av stress. Vad ska jag göra?"
Skriv det ändå! Jag övade ingenting innan, vilket jag verkligen tycker man ska göra eftersom det är skönt att veta hur provet ser ut, men något jag kan rekommendera är att läsa mycket böcker innan. För om du liksom jag sätter all din tilltro till att svenskan och engelskan ska dra upp resultatet behöver du vara snabb. Och försök att inte bli arg under provets gång. Om du börjar tänka "men alla alternativ är ju möjliga!!!!" när du ska kryssa för vad en text egentligen handlar om så sinkar du bara dig själv. Ett svar är mest rätt, de andra är potentiella missförstånd. Och går det inte som du vill, deppa inte ihop. Skriv det igen och gör något roligt under tiden du väntar. Herregud det är ett extremt konstigt sätt att bedöma kunskap på. Det är inte ditt fel att det är så.



Hur ofta tar de in?
Varje termin! Trycket är generellt sett lite lägre till vårterminerna. Just nu är vårens ansökningar öppna så det är bara att söka! (Förutsatt att du har dina 60 poäng + högskoleprov).

Personliga förutsättningar och krav

"Jag vill inte skriva"
Vi skriver mycket i skolan, inte endast, men mycket. Däremot är det vi lär oss framförallt att berätta historier, och hur man hittar nyheter och källkritiskt granskar dem samt vart man ska sälja sina idéer och hur man får jobb. Så... du kan nog använda de kunskaper du tillskansar dig i skolan till att inte skriva i ditt yrkesliv. Men för att ta dig igenom skolan behöver du skriva, inte bra, men du måste liksom utföra uppgifterna för att få godkänt. Däremot lär vi oss hantera radio- och tv-utrustning också, samt redigera tidningar och magasin, och fota, och använda *webben*.

Vad ska jag läsa för att få 60 högskolepoäng?
Något du tycker är roligt! Det finns massor med kurser om konstiga saker. Om du vill kan du läsa något som känns relevant för vad du vill inrikta dig på inom journalistik (typ ekonomi, internationella relationer, biologi, juridik), och om du inte vet vad du vill kan du göra något som bara känns roligt.

"Måste man vara jätteallmänbildad?"
Näääää! Jag är ju från Finland och hade därför typ koll på ytterst lite om svensk politik. Fattade ju vem som var statsminister men systemet hade jag ett väldigt svagt grepp om. Man det där lär man sig fort! Och hatar man politik kan man faktiskt jobba med andra områden.

"Jag vågar inte prata med folk/ringa samtal"
Det där löser sig. Och är det så att du VERKLIGEN inte vågar så finns studenthälsan dit man kan gå och prata med proffs om sitt psyke. Men första gången jag skulle ringa och intervjua någon så blev jag typ yr av nervositet och behövde tre dagar på mig att våga lyfta luren. När jag gjorde det hade de inte telefontid förrän två dagar senare............. antiklimax. Nu har nervositeten i alla fall gått över. Ringde samma chefsjurist så många gånger i rad en gång i somras att han bara "ja vi är ju nästan vänner nu............." och jag bara "ja... fast efter det jag ska fråga dig nu så kommer du vilja säga upp vänskapen :)))" *förstod ej piken* Man lär sig liksom bli en krävande jävel utan att förstå det.

Här är jag producent för en nyhetssändning som sändes i...kanske studentradion?

"Jag har dyslexi. Kan jag bli journalist ändå?"
Eftersom dyslexi inte är synonymt med dum så JA absolut. Jag misstänker att vår utbildning är ganska väl lämpad för dyslexi eftersom vi gör saker snarare än läser skittjocka böcker. Förvisso förekommer också de skittjocka böckerna, men jag har en kompis som pluggar till socionom, och jämfört med henne läser vi i-n-g-e-n-t-i-n-g. Dessutom erbjuder universitetet extra stöd till personer med dyslexi. Jag vet inte hur det fungerar i praktiken men jag har hört om det. Det som kanske kan vara jobbigt är att vi skriver mycket och visar upp våra texter för varandra, men om dina klasskamrater tror du är sämre än dem bara för att du har svårt med bokstäver så är det ju de som är dumma. Inte du.

Livet efter skolan

Vad kan man jobba med?
Allt möjligt! Journalist inom radio, tv, dagspress, magasin, utrikes eller inrikes osv, kommunikatör, PR-person, presstalesperson (...även om det anses vara att gå över till the dark side), författare (fast kanske inte direkt), redigerare, researcher (det är en i femman nu som är på praktik hos uppdrag granskning) osv. Jag misstänker också att man kan bli svensklärare ganska enkelt om man adderar lite pedagogik. Allt möjligt helt enkelt!



Är det inte att plugga sig till arbetslöshet?
Alltså. Det finns ju inga garantier för att få fast anställning och ekonomisk trygghet direkt efter examen. Dagspressen går dåligt, folk varslas och sägs upp, ifjol blev 800 journalister uppsagda enligt en rapport från Svenska journalistförbundet.
MEN det är inte samma sak som att vara dömd till evig arbetslöshet. Mycket tyder på att vi är på väg mot att jobba på ett annat sätt. Företag vill inte fastanställa och budgetarna är avsevärt mindre än förr i tiden. Men marknaden är större än dagspress, det finns saker att göra. Det finns pengar bara man hittar dem och kan förvalta och förädla sina kunskaper och sin kompetens. Och det pratar vi mycket om i skolan och lär oss hantera.
Dessutom tänker jag såhär: 1. Vilka branscher idag garanterar jobb? Inte många. Och de jag kan komma på vill jag helst inte jobba med. 2. Ska jag lägga ner tid och ta studielån så ska jag göra det för något jag vill göra. Verkligen vill. Och det gör jag nu. På det sättet kan det aldrig vara bortslösat.
PLUS: JMG för statistik på sina gamla elever och kollar upp vad de håller på med. En förbluffande majoritet av dessa har journalistjobb, dessutom med en lön som inte är skamligt låg. På en föreläsning här om dagen sa vår lärare att snittlönen för JMG-student som tog examen för fem år sedan ligger på runt 27.000kr. Inte så högt att ens ögon förvandlas till dollartecken direkt, men klart bättre än arbetslöshet.

"Jag vill bara skriva om sport/kultur"
Eftersom vi får hitta på ämne bäst vi vill till typ alla skoluppgifter så går det bra att fokusera på sitt favoritområde. För att kunna försörja sig i framtiden är det bra att bredda sig en smula, men man lär sig liksom alla grunder i skolan, vilket gör att det inte är särskilt svårt att testa på nya saker. Min kompis Rebecca jobbar till exempel som bokrecensent för Borås tidning, och en annan i min klass hoppar in som sportreporter på Hallands nyheter vissa helger och Beatrice vikarierar i Halmstad ibland.



Varför ska man plugga till journalist när man kan bli journalist utan studier?
Det är helt riktigt att man kan bli journalist utan eftergymnasiala studier. Och det tycker jag är bra eftersom vissa samhällsklasser tenderar att svikas av systemet och därför sällan tar sig till universitetet trots att de sitter på kompetens och hjärna. Är inte universitet något för dig så kan du bli journalist ändå. Men för mig personligen känns det skönt att få papper, självförtroende och lagar, regler, etik och praktisk erfarenhet från skolan.


Om mig



Hade du jättehöga betyg från gymnasiet?
hahahahah............. nej. Jag trodde jag ville jobba med ekonomi och höll mina betyg på någon slags nivå där det var möjligt men inte ett uns högre. Prioriterade framförallt att ha roligt när jag gick i gymnasiet. Något jag är uppriktigt nöjd över i efterhand. Plus att jag läste alla de där avancerade kurserna i matte, kemi och fysik som var skittråkiga och därför slet med sig mina betyg ner i ett mörkt hål (det är jag mindre nöjd med). Och det är inget som satt käppar i hjulen för mig hittills. Gå gymnasiet (jo, gör det), men slit inte ut er alldeles. Det är inte värt det att bränna ut sig i den åldern. Inte senare heller för den delen.

Vad läste du innan?
Jag läste två terminer lingvistik och det kanske låter kräktråkigt men jag råkar tycka grammatik är spännande. Har en kompis som läst journalistik på en folkhögskola förra året, och hon funderar nu på att söka till JMG. För att samla högskolepoäng pluggar hon spanska i Barcelona. Lite mer upphetsande än lingvistik kanske. Hon har dessutom en blogg som ni kan läsa HÄR.

Vad vill du jobba med?
Jagveeeeeeeeeeeetinteeeeeeeeeeeee. Allt vi gör är så himla kul! Kan ju inte förneka att det vore fett att jobba på SVT, Sveriges radio eller typ DN/Fokus/Filter/Hunger. Det jag faktiskt har jobbat med (och då på riktigt försörjt mig på) är som radiopratare/programledare, som sportreporter, som allmänreporter och som nöjesreporter. Men nu i veckan lär vi oss om frilanslivet och det låter ju inte helt trist att jobba i Sydafrika heller............ Alla dessa möjligheter FÖRBLINDAR MIG.



Hur hittade du boende?
När jag och mitt ex gjorde slut ringde jag till min bästa kompis sedan sju år och frågade om jag fick flytta in i hennes gästhus. Det fick jag.
Fördel: SÅ JÄVLA ROLIGT att bo med henne och alla hennes djur.
Nackdel: Det finns inte ord som kan beskriva hur mycket jag avskyr att pendla. Det är ett SKÄMT att betala 900+ spänn i månaden för att misshandlas av Västtrafiks så kallade smidiga trafik dagligen. Men sedan de gick ihop med SJ så har personalen i alla fall blivit trevlig.

Om Göteborg

Hur är staden?
Såhär <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
Alla så kallade "överdrifter" om hur trevligt Göteborg och göteborgarna är är sanning.

Vad läste du på gymnasiet?
Naturvetenskap och samhällskunskap. Det förstnämnda var tråkigt och det sistnämnda var roligt.
*pytteliten bild av gymnasiet*

Är det dyrt i Göteborg?
De stadsdelar som är anpassade för höginkomsttagare är skitdyra. Men det finns områden som är studenternas frizon och där finns bufféer, loppisar och öl för en billig peng. Däremot är hyrorna bitvis väldigt höga eftersom folk tar ockerpriser då trycket är så stort. Men som inneboende kan du komma undan med kring 3000. Bor du själv i en lägenhet som inte är förstahands kan de ligga runt 5000. Vilket är ångestmycket om man pluggar.

Är det svårt att hitta boende?
Om du vill ha ett förstahandskontrakt: JA. Skitsvårt. Det är typ lättare att bli antagen till Hogwarts.
Om du kan tänka dig att hatta runt lite/vara inneboende/bo i kollektiv/pendla: Nejdå det går fint. Även om du antagligen kommer ha panikångest vid tanken på att bli bostadslös en gång i halvåret så.




Puh. Det var typ de samtalsämnen jag kunde dra mig till minnes. Kommer ni på något annat så fråga på!

Lil' queen Z

Jag är tillbaka i Göteborg. Skolan har börjat. Jag lyckades få med mig alla väskor (tack Lisa för tipset om packdjur). Allt är skoj.

Mer om det snart.

För vi behöver tänka lite på Zara Larsson. Hon är extremt kompetent, smart och rolig. Och sjunger som öaklgjaögkjaögkjöaWIIIIIE. Nu har hon släppt ett helt album (!!!!) som jag inte kan lyssna på eftersom min Spotify är inställd på Finland (....*plats för sorg*....). Men Rooftop kommer jag i alla fall åt. Ni som kan lyssna bör göra era öron den tjänsten.

 


24.9.14

Snillet spekulerar och behöver er hjälp!

Har två problem som ej riktigt funkar ihop med fysikens lagar och tänkte att ni kanske har svar:

1. När jag åkte till Åland över sommaren så åkte jag två vändor så att säga. Vilket innebär att jag alltså har två vändors packning med mig. Om ett par dagar åker jag hem till Göteborg. En gång. Japp. Hur ska alla mina saker + allt nytt jag "fyndat" på emmaus/i mina föräldrars källare nu kunna komma med mig? Säg inte "ta en väska till" för jag reste med fyra. Dvs behöver åtta nu. Och har sparrisarmar.

2. Har bott ihop med min kille i nästan fem månader i sträck. HUR festligt tror ni det blir att återgå till vårt vanliga "ses fyra dagar var åttonde vecka." Kanske inte så himla? Eller... vem vet....? Tänkte bara att om ni funderat på att starta en flyglinje mellan Mariehamn och Landvettern såå är det tid nu. Seså!


Här får ni en för inlägget irrelevant bild av mig. Från när vi var på väg till Sofias och Mikkels förlovningsfest. Skoj va?!

22.9.14

p1 dokumentär och gråtfest

Är lite blödig idag for reasons I don't quite know MEN jag kan säga er att det inte lugnade sig när jag undersökte vinnarna av stora radiopriset och bestämde mig för att lyssna på reportagevinnaren Kvinna hittad död vid badplats. Dålig dålig idé.



Tre minuter in i dokumentären aktiverades tårkanalerna och därefter var det kört. Lipade genom hela min matlagning plus bonuslipade lite medan jag åt middagen (...ensam. Oh yisss.)

Fattas bara att jag får höra en historia om någon hund som sörjt ihjäl sig efter att dens matte/kompis/valp dött nu så är uttorkningen ett faktum.

20.9.14

Att ha en sådan här dinglande från taket



...det vore något va!

Maria E Harrysson står bakom skapelsen.

19.9.14

klippa hit och klippa dit

Hår växer fort så inni och nu (...för två månader sedan) är det dags för klippning igen. Sist så spejsade jag till det med en pannlugg, men det visade sig att jag inte har tålamod att sköta en sådan så nu ska jag hitta på något mindre avancerat. Men ändå ganska kort. Jag har haft mer eller mindre långt hår sedan jag var typ fem och jag är hjärtligt trött på det.

Är smärtsamt medveten om att det är självbedrägeri att titta på bilder av million dollar babes och ba "sådär ska jag klippa mig!!!!", men nu gör jag det ändå. Typ såhär tänker jag mig att håret ska bli:

Bild 2 är från Karlas closet, bild 4 via Elsa Ekman och övriga lite härifrån och därifrån via min pinterest.

Innan jag klippte mig sist, dvs i typ februari såg håret ut mer eller mindre såhär:
Alltså ett sjok hårigt hår som hängde som en himla man. Ibland fint, ofta risigt.


Så jag klampade iväg till frisören, visade en bild och ba "klipp mig såhär", varpå han
1. Skrattade nervöst
2. Klippte av allt hår till en luden mössa.
3. Inte ville tunna ur det för han trodde jag skulle ångra mig.
4. Blev orolig för vart lockarna försvann.
5. Lockade det till små docklockar med sin locktång.
6. Skickade hem mig för att tänka över saken.
7. Fick klippa om mig dagen efter för att jag skrattade varje gång jag såg hårmössan.

Efter punkt sju såg det ut typ såhär (alltså kantbilderna, mittenbilden är tagen ett par månader senare):

Nu är det bröstlångt igen och jag ska alltså kasta pengar på någon för att denne ska klippa av det. Mina enda krav är att det inte ska kräva skötsel (vilket lugg gör), och att det ska tunnas ur rejält för att inte ligga som den där mössan jag tjatat om hela inlägget.

18.9.14

Somebody calls you somebody says, swim with the current and float away


Det här är årets sista skälvande dagarna i skärgården för mig. Om lite mer än en vecka åker jag tillbaka till Göteborg och tills dess ska jag vältra mig så mycket i den åländska idyllen att kräkkänslor uppstår.

Jag är alltså på stugan nu och de senaste dagarna har vi skickat tillbaka min systers hästar till stan, åkt på utfärd med lilla båten, försökt paddla hem pappas pråm från en vik till en annan (efter femton minuters hysteriskt paddlande hade vi drivit en meter bakåt. Då gav vi upp, tog i land och hämtade en båt att köra hem den med). Har också skördat lite grönsaker, gullat med hönsen, kört fyrhjuling (så kul att jag nästan kissar på mig även om barnet i tvåårsåldern inte var ett dugg imponerad av min körning. Han skrek "rädd!!! hårt!!!" efter att ha puttrat runt med mig lite i sakta mak).

Och så ska jag skriva tenta också. Håhåjaja.

16.9.14

Kaninbarn och lite annat. Mest kaniner.

Ögonen gick i kors igår men jag är tillbaka på Åland. Färjan från Åbo gick vid nio igår morse så vi startade bilfärden från Österbotten vid tvåtiden på natten. Med "vi" menar jag Micke. Eftersom jag sov halva vägen. För att pigga upp oss skulle vi äta frukostbuffé ombord på Silja Galaxy men BWAAAAAAHAHAHAHAHHA säger jag om den saken. Baconet såg ut att ha självdött av ålderdom, pirogerna var knaperstekta, de kokta äggens gula hade en svart (ja svart) hinna, grönsakerna smakade kylskåp och det var den första kopp kaffe där jag inte ens lyckades dricka hälften. Grönsakspajen var en festlig kombination av gammal smördeg, överblivna kylskåpsgrönsaker som frysts och sen kokats och ungefär så var det med allt annat också. Yoghurten var i alla fall god. 100 kronor för två skålar yoghurt är en fröjd i sig.

Mickes kusin hade kaninungar hemma hos sig och OIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII vad söta de var. (Där fanns även en kattunge och kycklingar. Klarade inte ens av att fota eftersom jag svimmade efter kaninerna).

Det enda roliga med att åka färja är att titta på skärgården. Och spela kort. 

Innan jag tvärsomnade igår såg jag Maleficent. Jag. älskade. den. Annars har jag som tumregel att aldrig se på film eftersom jag somnar halvvägs in eller börjar göra narr av alla snubbiga snubberier som pågår, vilket må vara med rätta men också kan vara lite irriterande för de jag ser på film med. NU MINA VÄNNER ska jag ssssprrrrringa ut och iväg till nästa färja, för idag ska jag till stugan och hjälpa min syster att ta hem sina hästar därifrån. Hästar på liten flotte alltså. Gulligt. Hehe.

Och så något viktigare än tråkig frukost och resor: Vi ska kämpa vidare. För allas lika värde och för de som inte orkar. För det är vårt problem, och vårt ansvar.

14.9.14

En liten Finlandsrunda

Såååå jag är i Finland. Tekniskt sett är jag ju det rätt ofta eftersom Åland är en del av Finland, men nu är jag alltså på fastlandet. Är nästan aldrig här! Är en av få ålänningar som inte har släkt i Österbotten så har aldrig haft orsak att åka hit. Däremot så har han jag är ihop med MASSOR med släkt här så jag är på någon slags uppvisningsrunda* antar jag.


Innan vi åkte till Österbotten stannade vi till i Åbo ett par dagar för att hälsa på Stefan och Caroline (som ju bodde i vår lägenhet en helg i typ juli). Vi promenerade runt i Åbo, prövade caféer/hämtmat, spelade kortspelet Pidro och hade hemmafester hela nätterna. Låtom oss titta på några bilder från resan och från Åbo.

Som alla resor började det hela med en miljon (fem) timmar färja.
Vi spelade kort, åt godis, lyssnade på dansband (ofrivilligt) och beundrade utsikten. Passade även på att vinka åt min familj eftersom man kan se vår stug-ö från färjan.

Sedan försökte vi fota fina bilder men det blåste SCHVIIIINmycket trots att det var typ plattlugnt. På cirka alla bilder visade jag trosorna och hade hår i munnen. Det kan ju vara kul i vissa situationer, men kanske inte på bild på internet.

Här sitter jag och stirrar på villaslotten längs hamninloppet. Tappade hakan och slog ut alla tänder när jag såg enfamiljshus i fyra våningar med snirkliga trädetaljer och tinnar och torn.


Efter en ganska rolig båtresa ombord på Viking Grace anlände vi till Caroline och Stefan. De bor i en alldeles ljuvlig lägenhet med rum i märkliga former och garderober med fönster. Vågar inte ladda upp för många bilder på andras lägenheter men här är en liten titt i alla fall.

Exakt samma plats senare på dygnet. Caroline säger att soffan är osittbar men snygg.

En kväll lärde de mig spela Pidro, "en unik del av den finlandsvenska kulturen" enligt Wikipedia. Caroline tog på sig den här ohyggligt läskiga masken eftersom hon saknar pokerface. 

En dag promenerade vi längs LYXVILLORNA, där fanns ett café med växter från pinterest och möbler från typ gekås.

Jag åt glass (solero <3 <3 <3 ) och hittade nagelinspiration.

I skogen hittade vi ett hus som lämnats att dö.

Där omringades vi av ekorrar. De skakade buskarna likt a polaroid picture och sprang mot oss när vi pratade.

I skogen hittade vi rönnbär, nypon och bauersvampar. Jag klättrade i träd och de andra såg på havet.

Livet varför förvägrar du mig en gul spiraltrappa????????? Ville skruva ner den och ta hem.

Ett par timmar innan vi lämnade Åbo för bilresan mot Österbotten fikade vi vid ån. Vad som inte syns i bilden är de tre fulla tjugoåringarna som satt precis nedanför vårt kaffebord med halvnakna rumpor och påtuggade cigaretter.

HEJDÅÅÅÅÅ Caroline, Åbo och det fina mjölkskummet.

* Egentligen gjorde jag den stora uppvisningsrundan redan i juni. Utan att släkten förstod det. Jag var ju på M:s mammas och systers gemensamma födelsedagskalas och där var också hela den finska släkten. Bara det att de inte fattade vem jag var eftersom M inte var med. Först i efterhand förstod de sin miss varav ramaskri uppstod och de fick honom att lova att ta med mig upp i september. Alltså nu.